Nu börjar jobbet på riktigt. 6 veckor framöver kommer jag att självständigt jobba med mitt slutarbete. Samtidigt som det känns skönt att få bestämma över sig själv och sin egen arbetstakt så känns det också lite skrämmande att faktiskt behöva se till att man tar sig i kragen och faktiskt får något gjort. Idag morse vaknade jag klockan 9 och kände mig totalt utvilad och inspirerad att läsa in mig på resiliens och barns sociala kompetens. Hoppas den känslan håller i sig hela vägen :)
Missförstå mig rätt, jag har väntat på det här. Nu är första gången som jag på riktigt får sätta tänderna i examensarbetet och riktigt djupdyka i mitt ämne på allvar.
Hela processen kommer naturligtvis att dokumenteras här på bloggen. jag lovar att det kommer att vara mycket "angst" och depression varvat med "hurtbulle" och glädjerus (förhoppningsvis). Min nästa dead-line är den 23 april så då får vi se om det står ångest eller Duracell-pupu på menyn.
hihi, det är en himla tur att jag kan lite finska. Det här med duracell-pupu hade annars varit klurigt. Fast trots att jag förstår låter det jätteroligt, eftersom jag först läste det med svenskt uttal -testa själv!
SvaraRadera/Mina
duurasäll :) haha!
SvaraRadera